Lyckan som inte går att beskriva

Om jag kunde hade jag skrivit precis hur extremt lycklig lilla jag är en onsdag kväll i Juli, men tyvärr saknar jag ord som skulle beskriva min känsla rätt. Jag ska göra ett försök.

Idag började dagen med att Hjälte kröp upp tätt in till mig och gosade, vi gick ut där solen just kommit upp. Hjälte kissade snabbt och vi gick in igen och somnade snabbt om. Lite senare väcker pappa mig och jag ger hundarna mat. Jag som blir så trött av denna värmen somnade sedan om igen och gick inte upp förrän typ klockan 12 och då åt jag frukost/lunch och precis innan jag åt, ringde Becca och undrade om jag ville komma upp till henne och bada och bara vara, Självklart vill jag det. Innan jag kom iväg till Becca, rastade jag hundar, fyllde på vatten överallt och fyllde poolen med rent fint vatten. Vid halv två kom jag iväg. En super mysig eftermiddag blev det tillsammans med Becca och vid 6 körde vi in till Ronneby igen och jag lämnade Becca där och åkte hem till mina hundar som jag snabbt släppte ut på gräsmattan för bus. Vi busade och badade i poolen.

”Jag ligger i hängmattan mellan dom två lövfyllda björkarna längs ner i ena hörnet av trädgården. Bredvid min i hängmattan har jag både Brumma och Hjälte och runt oss leker Wilja, Lycka, Digge och Clara. Jag tittar upp och jag ser bladen från dom två björkarna gå i hop och en klar blåhimmel utan ett endaste moln. Jag tittar upp mot huset och där ser jag mamma som går i sin fina sommarklänning och vattnar sina fina blommor som fyller vår trädgård av god doft och en fin blick. Bredvid mamma ligger Cookie och tittar ut på ängarna. Jag får nypa mig några gånger i armen för att fatta att det jag ser och den lyckan jag känner är sann, jag känner mitt nyp och blundar några sekunder och när jag tittar igen får jag en blöt puss av Brumma. Jag drömmer inte, jag lever min dröm”

När vi sedan går in börja magen kurra och jag bestämmer mig för att göra lite pannkakor och hundarna somnar innan jag ens hinner blicka. Jag äter mina efterlängtade pannkakor och när jag ska nattkissa Hjälte följe, Brumma, Wilja och Clara med mig och om detta hade varit för ca två månade sedan så hade jag skrivit i still med det här: Brumma testar alla gränser, så även våra tomtgränser. En runda i skogen är väll kul när matte står och locka och locka för att få in sin unghund.

Men idag har vi kommit så mycket längre och när jag släppet ut hundarna i trädgården busade dom lite runt oss och sedan kissade och sedan kom Brumma och satte sig i fotposition. Jag gav henne en go bit och jag upptäcker hur arbetsvillig hon är och jag fortsätter med fot och sedan lite sitt och liggövningar på stället. Även om valparna och Clara sprang runt oss så var all fokus på mig. Jag satte henne på sitt stanna kvar och gick en bit i väg(så som jag gör när vi är ensamma) och när jag gick kom både Wilja och Hjälte springande till mig och Clara ropa på dom eftersom hon såg att jag tränade Brumma, Brumma satt kvar och hade alla fokus på mig och släppte mig inte i blicken. Jag gick tillbaka och gav henne så mycket beröm jag bara kunde. Jag satte henne igen och bad Clara gå runt henne och skutta lite för att störa, inte en blick på min lite smått töntig syster som gjorde allt för att få Brummas intresse men icke en blick. Jag gick och gav henne den största kramen och lite godis. Om vi säger att jag var lyckligast i världen när Brumma föddes så var det likvärdigt idag. Vi har kämpat och tränat varje dag, vår träning har utifrån resultat gått upp och ner sedan har fyllde 8 månader ungefär. Men just detta att matte är den bästa och hon gör dom roliga grejerna är det föst i dag hon riktigt fattat. Innan när alla hundran var ute på gräsmattan hämtade hon bollen och la den vid mig, detta hände inte för en månad sedan. Nu i kväll var inte leksakerna lika intressanta som jag och jag känner att vi har kommit 100 mil till nu. Hon har dom senaste veckorna visat att hon är i denna riktning. Jag gjorde mer sitt och ligg stanna kvar övningar med valparna och Clara som gjorde allt svårare störningar oh även jag som sprang åt fel håll och fram och tillbaka och hon bara satt kvar. Jag lös med all säkerhet av lycka och tårarna var inet långt borta. Så stolt över oss båda och jag hoppas hon fortsätter i denna riktning.  Nu ligger min prinsessa precis bredvid mig och jag njuter över att just jag får vara hennes matte och följa våra framsteg.

Nu ska jag sova och jag kommer somna med det största leendet på mina läppar

Många extremt stolta kramar och busiga tassar från Lovisa med flockDSC_0325

Lämna ett svar