Det är redan juni och jag är kvar i januari, det är helt sjukt hur fort det går. Om några dagar blir min lilla Malwa 1,5 år och det känns som igår som hon föddes. Bara det skrämmer tanten i mig. Men det gäller att lägga fokus på rätt saker. Tänk så mycket vi gjort lillan och jag bara under dessa 1,5 åren.
Men om några dagar är det också 2 år sedan vi klev ut i det som kallas livet. Vi sprang, vi hoppade och sjöng om livets lyckliga dagar och nu har det gått 2 år. Inte så längs sedan i sett stort perspektiv men hade ni väckt mig på natten och frågat hur länge sedan det va så hade jag nog svarat 2 månader. Kanske blir jag inte äldre än så här i huvud och kropp. Min gammelmorfar sa alltid att ha var 25 inne i han. Jag vill bli som han, tänk att vara 90 år och känna sig som 25 även om kroppen inte hänger med på samma sätt längre.
Samtidigt är jag så glad att jag fått hålla på med de jag älskar på heltid, jag har fått gå regniga promenader, städat och fått miljoner av blöta pussar av mina fyrbenta vänner. Jag va 13 år när jag bestämde mig att det va så hör jag ville leva mitt liv och 15 när första kullen kom. Jag är så tacksam för de erfarenheter jag fått med mig genom åren när jag nu snart ska stå på egna ben, på riktigt. Tänk att jag nu fortfarande är fast besluten att det är just detta jag vill göra, ibland kommer 21 åringen i mig fram och jag får för mig att det är konstigt att jag borde tveka på mitt val någon gång. Men det resultera bara i att jag tvekar på den sjukt konstiga tanken att jag skulle tveka om det.
Idag vet jag hur jag vill ha det, jag vet vad jag vill se hos en avelshund, jag vet hur jag ska ”hjälpa” valparna att bli den bästa version av sig själv och jag vet hur jag lägger upp planer. Det har jag lärt mig både innan vi började men vissa saker går inte att läsa sig till så är det, de sakerna har jag plockat på vägen och jag tror att det är viktigt att våga inse att vi aldrig lärt oss allt att det alltid finns kvar att lära. Det är jag precis som då för 7-8 år sedan så handlar det om att våga göra något ingen annan gör.
Men slut pratat om den där tiden som stressar oss till döden, nu till roligare grejer.
Under sommaren hoppas vi på tillökning på Juleboda, tikar är parade och vi håller alla tummar vi kan för att det är bebisar på gång. Så jag vet vad jag gör i sommar, svara jag inte i telefon och ni måste leta upp mig, leta i valphagen eller hos hundarna. Där kommer jag att får vara om möjligt ännu mera av mig vakna tid. Men vad gör det, ingen har hittills dött av för mycket hundgos.
Så himla skönt att det verkar bli en något svalare och mer regnig sommar denna sommaren, inte för hundarna och valparnas skull bara(förra sommaren var för varm för att det skulle vara roligt för dom också) utan också för alla våra svenska bönder. Även om det bästa hade varit som det regnade på natten och solen sken på dagarna, det hade varit perfekt men det vet vi att det finns bara i vår fantasi att det skulle bli så, men hoppet är det sista som överger oss.
Nu är det dags för träningspass igen, hundarna väntar på mig och jag är mer än redo att ta tag i nästa träningspass med allt vad det innebär.
Allt gott och många kramar från den något snurriga 21 åriga tanten 😉
