15 veckor hade jag ”ledigt” från skolan. Med 5 veckors praktik. Nu återstår en vecka här hemma på Juleboda innan jag och Nalle åter går i skolans korridorer och marker. Vad tar tiden tagit vägen och vad har vi gjort. Under denna tiden har 2 helt fanatiska och helt underbara kullar födds och levt med oss 8 veckor och flyttat till underbar familjer som älskar dom lika mycket som jag. Jag ler när jag läser om hur bra det går för dom och ser bilder som jag får skickat till mig.
När jag igår lämnade ifrån mig en av valparna, frågade nya lillmatte ”du måste ha världens bästa jobb” Mitt jobb är det absolut bästa i världen alla dagar utom just dom där man lämnar i från sig sina små hjärtan. Då är det bara nästa bästa jobbet. Men alla glädje från nya familjen väger upp min inre sorg.
Idag har jag under eftermiddagen suttit i köket med altandörren öppen och pluggat på saker som ska vara klara tills nästa vecka då skolan kör igång. Att ha hundarna runt mig ger så mycket.
Trots att jag idag avbröt av ett samtal av en familj där sonen fick ett allergi anfall och dom kunde inte ha kvar sin redan älskade hund. Sorg sorg och mer sorg från både min sida och från deras sida desto mer. Dom har längtat och väntat efter denna valp och så slutar det så här. Vi har tidigare aldrig varit med om detta och så tråkigt. Att man fäster sig med så mycket vid både valpen och familjen. Man ser familjen utvecklas tillsammans med valpen och så blir det inte så. Både svårt och ledsamt. Men livet har sin gång.
Nu ska vi snart sova för att vakna till en ny underbar dag
kramar Lovisa