Nu när jag inte har en skola att åka till varje söndag efter lunch och inga sena fredags kvällar med hundarna efter en lång vecka i skolan. Så kan man säga att både jag och hundarna har kommit in i en annan fas och tempo. Jag har fått tillbaka min ork, energi och kämpaglöd som jag efterlyst i sommar. Jag kan nu utan problem gå upp tidigt igen och att vara ute en hel dag och bara jobba är inga problem. Snarare ett problem att komma in. Precis så som jag vill ha det, full fart framåt och det ska hända saker och jag fungera som bäst när jag vet vad jag ska göra eller när jag testar mig fram hur man löser uppgiften bäst.
I sommar har jag känt en stor stress över om jag skulle läsa vidare eller inte. Skulle jag klara den där Engelskan som jag haft så stora problem med från första dag. Skulle det vara den som skulle avgöra hur min höst skulle se ut eller skulle det beslutet komma från mig innan. Inget jag vista och gud vad energi det gick åt att bara tänka.
Men jag gjorde en prövning i Engelska och innan resultatet kom så velade jag och kom fram till att oavsett mitt beslut så måste det ske nu och sen ska jag lämna det och lägga all fokus på det val jag hade gjort.
När valparna föddes blev det uppenbart vad det var jag inners inne ville gör och varför skulle jag göra något annat. Det jag drömt och längtat och planerat för lång nu runt hörnet. Varför skulle jag då göra något som hindrade mina drömmar och mål. Allt blev uppenbart och från den stunden har min energi kommit tillbaka, jag kan åter sova om nätterna trotts att jag har 9 valpar nedanför sängen. Hur underbart är inte detta? Jag har kommit i gång med hundarna och deras nya och roligare rutiner jag har rensat undan och fixat hos mig och hundarna så att vi ska få det så bra det bara går. Hundarna älskar det verkligen, inga är så glada som de är en måndagsmorgon klockan 7.00 som mina hundar. de vet att en ny rolig och spännande dag väntar dom och att matte kommer hitta på i alla fall något roligt. Jag lever den dröm jag drömt om och nu utvecklar jag och drömmer om mer och större drömmar. Precis som det ska vara.
Jag har kommit i gång med träningen med alla hundarna så att de får en egen tid med mig varje dag. Så de känner sig speciella och att nivån läggs där just dom är. Att ha en lokal att träna i är guld värt när det öser ner regn och man vill göra roliga saker. Även nu när det blir mörkare och mörkare är det guld värt att ha denna hall på gården.
Träningen går framåt i raket frat och de lär sig och utvecklar sina tricks och konster varje dag, det är verkligen roligt att se. Framför allt är det roligt att se hur de är som individer på ett annat sätt och hur de tränas olika även om de i många fall är mycket lika .
Men den största skillnaden måste ändå vara på stämningen, när jag är lugn inom mig och har ett driv och en positiv anda runt mig så smittar det av så mycket på hundarna. Det är så här vi vill hade det.
Att även få slippa de långa resorna fram och tillbaka till skolan är en konstig med lättande känsla. Det tog energi från mig men det bästa val jag gjort att få den chansen att gå i skolan där jag gjorde med fin natur, klasskompisar och hundarna runt mig hela tiden. Men stressen av att ha mamma och pappa långt borta och att hela tiden vara på väg någonstans och ha för många bollar i luften. Vilket jag älskade då men nu är det känt att bara ha bollarna här hemma att ha i luften och slippa kemi plugg långt in på nätterna och att slippa somna i fysikboken. Den stressen har lagt sig och det känns som jag kan andas frisk luft igen. 3150 (3050) gymnasiepoäng senare och två hundar som vuxit upp med en matte som har 1000 bollar i luften tror jag nu att även de fått ett annorlunda och mer värdefullt liv med sin matte.
För er som undrar hur den där engelskan gick som legat och gnagt på mig sen den dagen jag började med engelska i skolan i åk 4. Resten får ha en underbar dag och ta hand om varandra och glöm inte att följ dina drömmar och våga ta steget, det blir oftast bäst så.
Nu klarade jag två delar till av engelskan, Läsförståelse och hörförståelse och det var en lättnad bara det. Men inget får gå obemärkt förbi skrivdelen gick inte denna gången heller och jag tror att det förblir så. Som det känns just nu, att lägga ner flera timmar varje dag på uppgifter som ändå inte ens når upp till E känns för mig som en stor minus affär och jag har nu när jag bestämt mig för att leva med mina hundar, istället för att läsa vidare. Om det är värt för mig att lägga ner den tiden på att göra detta en gång till och gå in med att det kanske inte går denna gången heller. Det blir ett för stort bakslag och det är inte värt min energi just nu för det är hundarna värda att få. Att fira ett E i engelska känns så långt borta och att kunna fira det känns omöjligt. Så nu trots att det säger emot mig själv så är det ibland en framgång att acceptera sina sämre sidor och låta tiden har sin gång. Det är svårt för en så envis och målinriktad Lovisa att säga detta men för mig är det just nu viktigare att ha en vardag som inte hänger på att ett under ska ske och att jag helt plötsligt kommer kunna lära mig engelskgrammatik när jag har svårt att se det på svenska. Så jag fokusera på mina hundar, familjen och Benjamin ett tag i alla fall. Tills jag känner att jag har energi för att kunna hantera ett bakslag till, för hur positiv jag än är i de allra flesta situationer så går det längre inte i denna situationen. Den positiva energin ligger på minus kontot, just nu.
Men kommer jag senare att få tillbaka den gnistan och hoppet och kanske byggt upp energi igen så kommer jag att göra ett försök till och ett till, men nu är det inte aktuellt. Hälsa före framgång.
Motgången i går när beskedet kom kändes rakt igenom med efter några timmar var jag åter på benen och att kunna stå och bada och föna hundarna i några timmar var den bästa medicin för skälen och idag känns det redan bättre, i alla fall när jag har hundarna runt mig. Energin för mitt jobb försvann inte och idag har dagen rullat på som vanligt. Hundar har blivit tränade både en och två gånger, får har blivit flyttade och lamm har blivit räknade och ett resturang besök på vår stamis resturang hans också med. Engelskan har inte förrän nu när jag skriver detta fått en enda tanke idag, den är inte värd det just nu. Jag ska aldrig säga aldrig, en dag kanske jag sitter med det där godkända betyget i Engelska, men nu tar valparna och hundarna mitt fokus och jag låter dom göra det.
Ursäkta min vidrighet och eventuella grammatiska fel. Nu ska jag somna till ätande valpar som idag är 5 dagar. Tiden rusat iväg och de växer så fort, 25-40 grams ökning på ett dygn.
Tack för idag
Kram Lovisa