Så sitter jag här vid valplådan med en något rastlös Raya, hennes temp har gått ner och är på väg upp igen. Detta sker precis innan valparna kommer. Raya som va beräknad i fredags har väntat lite extra. Så kan det bli om tiken paras tidigt i löpet. Så nu har vi tänt lite ljus och satt på lite mysig musik och jag och Raya får mysiga stunder tillsammans bara hon och jag. Innan vi har att göra i några veckor. Vi ska nu jobba som ett oslagbart team för den/dessa valpar så att de får den bästa starten man kan få.
Jag sitter och tänker på vad jag ska bygga till i min miljöbana och vilka moment jag ska lägga mer fokus på denna gången. Nya moment kommer att komma till och någon kanske tas bort. För det är viktigt att valparna får lagom med aktivitet och saker att utforska så det inte blir för mäktigt för dom. Men det är jag inte orolig för nu, utan jag vill bara göra det ännu bättre. Jag tror att jag aldrig kommer bli nöjd med den biten. Att hela tiden bli bättre och bättre och att utveckla saker är något jag brinner för. En annan sak jag brinner för är mina hundar och som bäst har jag de i skogen med mina hundar och min Benjamin. Kanske det blir min vardag i framtiden?
Valparna födds en meter i från min säng och där får dom sova tills de är stora nog att flytta till rummet bredvid mig, nästan så jag hör dom igenom väggen. Med en kamera i valparnas rum så kan jag lätt titta till dom även när dom växt ur valplådan inne hos mig. Men det är först när de klättra ur valplådan här inne. Det är så mysigt att ha dom nära och jag känner mig trygg med att ha dom när helst första tiden. Kanske extra när det är en tik som får sina första valpar. Inte för att jag tvekar på tiken utan för att mitt kontrollbehov stärks lite just då.
Frågan är när de väljer att komma, ska det bli söndagsvalpar eller måndagsvalpar det får framtiden utvisa, en sak är säker och det är att de är aktiva där inne. Läger man handen på magen så känner man snabbt en spark eller ett huvud. Kanske det bästa med att ha en dräktig tik?
Vi sitter nära nära i valplådan och ibland får jag en puss eller två, troligtvis har vi en lång natt framför oss och kanske är det de bästa att sitta uppe med sin tik och tiden stannar och det finns inget annat än att bara vara med varandra. Att välkomna nya individer in i denna värld är det finaste jag vet och jag gör det med glädje och kärlek varje gång. Detta blir den 10 gången som jag sitter bredvid och är med i detta fantastiska skede. Varje gång helt unik och en upplevelse som jag bär med mig i hjärtat. De övriga 4 kullar har mamma tagit hand om under tiden jag gick i skolan, nackdelen med att gå på internat 25 mil hemifrån, helt klart.
Jag får skriva om denna valpning när allt är klart
Nu ska jag och Raya mysa vidare i väntan på något stort kram från oss