Vi säger inte hej då, vi säger på återseende

Så va det dags för den där dagen som man som uppfödare liksom känner sig splittrad emot. Dagen då mina små troll ska ut och testa sina vingar tillsammans med sina nya familjer. Att pussa på dom, att se lyckan i deras familjers ögon och att känna att saknaden snabbt slår till.

Som tur är så känner jag mig mycket trygg med mina familjer och valparna verka att trivas i sina nya familjer. Oden är kvar tills i morgon så än så är vi inte valpfria. Så mysigt att ha någon att gosa med för att dämpa saknaden lite.

Man är ju redo på att dagen ska komma, det vet man ju redan när de födds. Men att den ska komma så fort är en annan sak. Nu ska vi städa, tvätta och villa upp oss innan nästa kull kommer. Men det är inte förrän i mitten på November. Då Raya är beräknad. Hon är inte jätte stor, men kanske kommer det några valpar för en liten mage har hon.

I morgon är dagen full av aktiviteter, Först lämna i från mig Oden, sen ett besök och sedan ska jag hålla kurs för fodervärdar och min familj. För att sedan sätta mig i bilen för att åka upp till Benjamin i Skene. För att vara hos honom några dagar för till helgen så ska jag träffa mina gamla klasskompisar och andra från skolan.

Sedan en ny vecka på Juleboda, med förberedelse och besöksdag.

Nu ska jag, Oden och min syster till stan för att lämna prover på hö och ett gäng DNA-tester ska skickas på analys. Spännande

Kram Lovisa